ततः प्रहृष्टा प्रतिपूर्णमानसा यशस्विनी भर्तुरवेक्ष्य भाषितम्।
धनानि रत्नानि च दातुमङ्गना प्रचक्रमे धर्मभृतां मनस्विनी॥
tataḥ prahṛṣṭā pratipūrṇa-mānasā
yaśasvinī bhartur avekṣya bhāṣitam
dhanāni ratnāni ca dātum aṅganā
pracakrame dharmabhṛtāṁ manasvinī
tataḥ = then; prahṛṣṭā = happily; pratipūrṇa-mānasā = wholeheartedly; yaśasvinī = the illustrious; bhartuḥ = her husband’s; avekṣya = thinking about; bhāṣitam = words; dhanāni = wealth; ratnāni = jewels; ca = and; dātum = to give in charity; aṅganā = lady; pracakrame = prepared; dharmabhṛtām = to those who followed dharma; manasvinī = and with a decisive mind.
Then, thinking about her husband’s words, the illustrious lady happily, wholeheartedly and with a decisive mind prepared to give in charity wealth and jewels to those who followed dharma.
[1] śailālinas tu śailūṣā jāyā-jīvāḥ kṛśāśvinaḥ. (Amara)
[2] vihāras tu parikramaḥ. (Amara)
[3] kadalī-kandalī-cīna-camūru-priyakā api / samūruś ceti hariṇā amī ajina-yonayaḥ. (Abhidhāna)
[4] anurodho ’nuvartanam. (Amara)
[5] prakarṣe laṅghane ’py ati. (Amara)
[6] kṣamaṁ śakte hite triṣu. (Amara)
Sītā-devī wanted to give in charity wholeheartedly—she was not in anxiety [about it].