तदद्य नैवानघ राज्यमव्ययं न सर्वकामान्न सुखं न मैथिलीम्।
न जीवितं त्वामनृतेन योजयन्वृणीय सत्यं व्रतमस्तु ते तथा॥
tad adya naivānagha rājyam avyayaṁ
na sarva-kāmān na sukhaṁ na maithilīm
na jīvitaṁ tvām anṛtena yojayan
vṛṇīya satyaṁ vratam astu te tathā
tat = therefore; adya = today; na eva = neither; anagha = O sinless one; rājyam = kingdom; avyayam = an inexhaustible; na = nor; sarva-kāmān = all desirable objects; na = nor; sukham = happiness; na = nor; maithilīm = Maithilī; na = nor; jīvitam = [even] My life; tvām = You; anṛtena yojayan = by making untrue [to your words]; vṛṇīya = I will accept; satyam = truthful; vratam = vow [to Queen Kaikeyī]; astu = may become; te tathā = your.
Therefore, O sinless one, I will accept neither an inexhaustible kingdom, nor all desirable objects, nor happiness nor Maithilī, nor [even] My life by making you untrue [to your words]. May your vow [to Queen Kaikeyī] become truthful today.1
1 Rāmāyaṇa-bhūṣaṇa: tvām anṛtena yojayan san rājyādikaṁ na vṛṇīya tava vrataṁ yathā satyaṁ tathāstv ity anvayaḥ.