ततस्तथेत्येवमुदारदर्शनः प्रतीतरूपो भरतोऽब्रवीद्वचः।
चकार बुद्धिं च तदा तदाश्रमे निशानिवासाय नराधिपात्मजः॥
tatas tathety evam udāra-darśanaḥ
pratīta-rūpo bharato ’bravīd vacaḥ
cakāra buddhiṁ ca tadā tad-āśrame
niśā-nivāsāya narādhipātmajaḥ
tataḥ = then; tathā iti = alright; evam udāra-darśanaḥ = of noble appearance; pratīta-rūpaḥ = and established fame 1; bharataḥ = Bharata; abravīt vacaḥ = said; cakāra = set; buddhim = His mind; ca tadā = then; tat-āśrame = at the sage’s āśrama; niśā-nivāsāya = on staying overnight; nara-adhipa-ātmajaḥ = the prince.
Bharata of noble appearance and established fame then said, “Alright.” Then the prince set His mind on staying overnight at the sage’s āśrama.
[1] rūpaṁ yaśasy ābhirūpye varṇe caiva nirūpaṇe (Nighaṇṭu).
Pratīta-rūpaḥ also indicates that Bharata became very happy [with the favor of the sage Bharadvāja].