लालप्यमानस्य विचेतनस्य प्रणष्टबुद्धेः पतितस्य भूमौ।
मुहुर्मुहुर्निश्वसतश्च धर्मं सा तस्य शोकेन जगाम रात्रिः॥
lālapyamānasya vicetanasya
praṇaṣṭa-buddheḥ patitasya bhūmau
muhur muhur niśvasataś ca gharmaṁ
sā tasya śokena jagāma rātriḥ
lālapyamānasya = and He lamented greatly; vicetanasya = He fainted; praṇaṣṭa-buddheḥ = His intellect was agitated; patitasya = and fell; bhūmau = on the floor; muhuḥ muhuḥ = repeatedly; niśvasataḥ ca = He sighed; gharmam = warmly; sā = the; tasya = while He was; śokena = in grief; jagāma = passed; rātriḥ = night.
He fainted and fell on the floor. He repeatedly sighed warmly. His intellect was agitated and He lamented greatly. The night passed while He was in grief.
[1] niryātanaṁ vaira-śuddhau dāne nyāsārpaṇe matam (Viśva).
[2] baliḥ pūjopahāre ca daitya-bhede kare ’pi ca (Vaijayantī).
[3] apavādo ’pakrośa-nirvādāvarṇa-parivādāḥ (Halāyudha).
[4] mitho ’nyonya-rahasyayoḥ (Vaijayantī).
[5] upoḍho nikaṭoḍhayoḥ (Vaijayantī).